torsdag 30 maj 2013

Att accepterar

Vissa dar e bara jobbigare än andra. Å helt plötsligt så kommer det bara, den där känslan att ens barn inte är som alla andra och aldrig kommer kunna leva ett så normalt liv som man önskar att dom ska få göra.

Idag blev en sån dag och det bara kom helt utan förvarning. Jag hade bara tur som lyckades hålla mig från tårar tills jag kom ut i bilen.

Bifogar en länk som jag säkert tror är mycket läsvärd, just nu kan jag inte läsa det. Kanske imorgon eller kanske nästa vecka eller kanske aldrig...

på andra sidan Drömmarna: För det vi behöver är varandra

Skulle så gärna vilja träffa lilla Johanna igen. Tycker iaf att hennes mamma är duktig att skriva och kunna förmedla sig. Även när du är tungt inte bara glatt.

Acceptera. Det gör jag nog aldrig

3 kommentarer:

  1. Usch, tårarna rin... kram och god natt!
    Carina

    SvaraRadera
  2. O här med.. Hon kan verkligen uttrycka så det berör. /M

    SvaraRadera
  3. Min fråga är Kommer det någonsin att sluta göra ont?Kommer tårarna sluta att rinna någonsin?
    Jag önskar att jag började skriva ner mina tankar så som Johannas mamma gör när min Leila föddes.Jag bara samlar på mig tankar och hjärnan bara fylls och fylls :-(

    Hälsningar från El Stockholmo
    Emina

    SvaraRadera