Lova och storebror Filip

 

 

 

Filip satt med sina ostbågar och Lova blev nyfiken, MUMS tyckte hon. Filip va dock inte så villig att dela med sig. Men några fick hon och hon ÄLSKADE dom.

Det kom ett sms

Den här helgen har gått i party tema. I fredags va det ju ljusparty å ikväll var jag iväg igen, fast den här gången var det Aloe vera party.

Lovas fick tutta precis innan jag åkte, så jag kunde sitta i lugn och ro där ett tag.

Sen kom det ett sms.

Det stod: REKORD! Lova har ätit 100 ml välling!!

Men herre gud, fattar ni? Det är jätte mycket. Jag blev så glad så jag va bara tvungen att berätta för partyvännerna vad som hänt här hemma.

Fred hade själv blivit jätte förvånad när hon bara sög och sög och sög, halva flaskan liksom.

Nu e jag dock lite nervös, tänk om hon bara slutar amma sådär, då sprängs jag ju, liten nedtrappning önskas just nu.

Nu e det snart sängen, klockan ringer ju för morgonpromenad imorgonbitti

Published with Blogger-droid v2.0.1

En trevlig kväll och goa ungar

 

I går fredag va jag bortbjuden på lite ljusparty och tjejkväll. Halv sju började kvällen och jag tänkte inte vara borta så länge. Lova skulle nog behöva mig, tänkte jag.

Det va en MYCKET trevlig kväll, verkligen och när sms:et kom om att Lova började bli lite otålig blev jag mycket förvånad. Klockan visade 23.34!!

VA, vart hade kvällen tagit vägen? Men när man har kul så går ju tiden fort. Måste nog faktiskt säga det igen, det va jätte trevligt och roligt, jag kände mig nästan onykter när jag gick därifrån. Å då hade jag druckit fanta hela kvällen.

På förmiddagen idag visade Lova dock att hon var lite missnöjd med mammans utsvävningar kvällen innan. Allmänt kinkig och tuttig men kunde baske mig inte somna.

Så vi slappade i soffan och spelade Super Mario, Filip älskar att titta när vi spelar det. Isak har idag varit en sån där jätte jätte go unge. När vi satt tätt ihop i soffan och spelade så sa han:

Mamma, du luktar så gott!

Lilla gubben, själv kände jag mig oduschad och allmänt ovårdad.

Efter ett tag kom nästa:

Vet du vem jag tycker e gulligast i den här familjen?

Nej, sa jag.

Lova, å så du. Jag kan inte bestämma mig.

Men, då smälter man ju.

Efter dom fina orden så åkte vi en sväng ut till Östa och kolla lite. Å ikväll ska jag faktiskt festa till det med en chokladmuffins.

Sen har jag ju upptäckt att jag har en ganska bra kamera. Jag köpte för ett antal år sedan en Nikon D någonting (60 el 90 vet inte ens det) och har liksom bara knäppt kort som vanligt. Ända tills jag upptäckte att mamman i Familjen L ALLTID har sin kamera med sig, en Canon, och hon får ju så fina kort.

Svårt är det ju för henne att förklara hur jag ska knäppa men jag har börjat lite smått och experimentera och vrida lite på rattarna. Tog ett gäng kort på Lova när hon åt sin älskade blåbärspuré.

Men ska jag vara ärlig så ser jag inte direkt någon skillnad på korten. Kanske ev. att bakgrunden på nått kort blev otydligare, eller nej – ingen skillnad direkt

Sätter in några ändå..

Lova äter Visa bildspel HÄMTA ALLA

 

Nu måste jag skynda iväg, Lova har blivit bästis med sin storebror Filip. Ska visa senare..

Vi är i chock

 

Idag åkte Isak, jag och Lova till barnsången, medans pappan va så snäll så han röjde runt lite på övervåningen.

Vi har för få sovrum men vi hade en säng för mycket och det gick liksom inte ihop.

Det va mycket trevligt på barnsången och Lova satt för första gången på golvet och “lekte” medans jag fikade.

Sen åkte vi hem och hon skulle till att äta. Då fick pappan göra välling och jag skulle åka och handla lite mat åt oss, bara så hon skulle få prova och öva lite innan amning.

VAD HÄNDER? Ungen börjar suga och i ett nafs hade hon fått i sig hela 30 ml. Men sen va det stopp, inge mer. MEN det är ju bättre än sist, det tar sig. Nu ska vi baske mig ALLTID göra välling innan hon ska tutta.

Nu känns det inte längre som det kommer bli (jätte) jobbigt för pappan den 5/2 när jag ska iväg på sitskurs i flera timmar.

Rekord!

Dagarna går så fort nu. Lova har hunnit bli hela 10 månader!

10 månader och matvägrar ÄN. Eller ja hon får ju i sig lite. Vaniljyoghurt och blåbärspuré funkar, så även lite frukt och lite smörgås med leverpastej.

Men det blir liksom inge mer, får väl se vad BVC säger imorgon när vi ska dit. Provade lite välling härom veckan och det gick lite lite bättre å nu ikväll fick hon i sig hela

25 ml!! Rekord, tyvärr vill hon ju inte suga på nappen utan det fick bli direkt ur ett glas. Men bara hon dricker.

Har hunnit med en hel del motion sen sist jag skrev. Gymmet i torsdag, testade löpband, jag som inte kan springa. Men så roligt det var även crosstrainern va rolig.

Så nu är våran gamla crosstrainer avdammad och åtdragen i skruvarna och den har även fått flytta upp, inte särskilt snyggt men det ska vara enkelt.

Så är det ju morronprommis nästan varje morgon också, så himla skönt. Fast jag är glad att jag har sällskap, annars tror jag nog att jag hade slagit av klockan och somnat om, åtminstone hälften av gångerna.

I fredags va vi även till Uppsala och bowlade, mycket uppskattat av barnen. Bowla va något som inte va bra för fogarna, herre gud. När ska det ge med sig, jag trodde dumt nog att det skulle försvinna i samma stund som bebisen kom ut.

Vi hade även trevligt besök på fredags fm av Familjen L 

Emilia knäppte så fina kort på dom två små som jag måste visa

 

                              

 

I dag har jag haft chefen hemma på besök, va riktigt trevlig,t nästan så jag skulle kunna tänka mig jobba lite igen, men bara nästan. Strax innan hon kom så lyckades Lova sätta sig under bordet och kom knappt därifrån, kunde inte låta bli att ta fram kameran.

I morgon är det en fulltecknad dag, först våla på 10-mån koll med tandläkar prat och sen Heby och IUP samtal med Filips fröken.

Så nu blir det sängen

Att ha en extra-mamma

I morse va taxin lite sen så jag blev ute med Filip i nästan 30 min.

Lova sover ju ALLTID på mornarna, men i morse när jag kom i så stod Emilia i hallen

Med en sovandes Lova i famnen. Hon hade GRINAT (lät som Emilia sa det med stora bokstäver, när hon berättade) och så tog jag upp henne. Å då somnade hon.

Så informerade hon om att hon hade kissat igenom också, hon e alldeles blöt här, sa Emilia och visade.

Emilia undrade då om bebisar kunde drömma. Ja, sa jag. Hon kanske drömde att idag är det minsann hög tid att börja äta, usch vilken mardröm (för Lova, INTE för mig)

Igår va en sån där dag när vi va i Uppsala på flera besök. Olmed och nya ilägg i skorna.Olmed-killen bad oss ta med både ytter- och inneskor. När vi på morgonen upptäcker att sandalerna är kvar i skolan.

Blev en liten runda runt Heby först för att hämta skorna. När vi väl kommer till Olmed och träffar killen, så sa ju jag hur vi hade fått åkt för att få med inneskorna.

Han pep iväg ganska omgående med Filips ytterskor utan att säga något. När han kom tillbaka sa han dock:

- “Jag glömde göra ilägg till sandalerna. Men jag satte igång dom på en gång, dom blir väl klara om 45 min – 1 timme.”

Jag tror han skämdes lite,  faktiskt.

Vi hastade vidare för lite lunch innan det var dags för tandläkaren, som gick SÅ bra igår. Ja, sen va det bara att åka tillbaka till Olmed och hämta ut sandalerna.

Visserligen är det skönt att samla flera besök på en dag, men att behöva åka fram och tillbaka genom hela Uppsala e ganska jobbigt, speciellt som vi hade bråttom hem och hämta Isak, Fred behövde jobba och Lova ska försöka lära sig äta mat någon dag.

Filip väntar på tandläkaren Visa bildspel HÄMTA ALLA

 

Jag undrar hur många väntrum det är som har böcker med Filips “kännetecken” på sig

Hos tandläkaren hittade vi iaf en bok som Filip hade “läst” tidigare. När vi skulle åka hem somnade Lova nästan direkt. Det e jobbigt å hänga med i Filips tempo.

I dag tänder vi ett ljus

 

För pappa/morfar som skulle fyllt 61 år idag.

Risk för tråkig läsning

 

I går när jag va ute och väntade på taxin med Filip så kände jag bara, å så skönt det skulle vara om jag kunde ta tidiga morgon promenader. Så där tidiga så man äter frukosten när man kommer hem.

Det har jag velat länge, men eftersom vi har ganska många barn och små också så har det liksom inte funkat.

Tills jag kom på. Om jag ställer klockan 15 min tidigare varje morgon, dv.s kvart i sex.

DÅ HINNER JAG!

Fred åker ju inte till jobbet förrän kvart i sju ungefär. Lova och Isak sover (oftast) så det skulle ju gå.

I går blev det dock ingen promenad och jag syndade också, genom att äta en sån där himla god chokladmuffins IGEN!

Så i morse ringde klockan 05.45, eftersom jag va så fruktansvärt trött så snoosade jag 3 gånger! Men jag kom upp strax efter sex iaf, då va jag i valet och kvalet.

Men nej, ut bara. Blev absolut inge långt, då jag gick upp lite för sent, men jag gjorde det och det va faktiskt skönt! Jag tror och hoppas jag kommer fortsätta med denna morgonsyssla.

Sen har vi nu tagit en förmiddags tur med Lova i vagnen fram till jobbet. Lille Prins fick följa med och han är då inte van att gå civiliserat i koppel inne i samhället.

USCH! TRÅKIGT, ska det bara bli tjat om motion nu?

Nej, då. Det tror jag inte. Men samtidigt så är ju det här lite av en dagbok för mig (inte så hemlig dock) och jag tror (det känns så) att jag blir lite mer motiverad och peppad av att skriva om det. Skaffade mig en sån där träningsdagbok ( på funbeat) men nej, känns inte som den kommer bli använd. Jag är ju trots allt ingen träningsmänniska, mera en bara-vara-hemma-och-njuta-människa.

Ja, ja, men för att skriva om något annat. Va och handla på Ica igår och då satte dom fram så fina tulpaner. 2 förpackningar fick följa med hem, härligt rosa va dom.

                                                                                                                         

En bukett i hallen och en på köksbordet.

Gillar det INTE

Nu e jag så taggad jag är såå MOTIVERAD

Våran förra granne kom förbi idag, det va ett tag sen jag såg honom och han hade minskat 15 kilo!!

Gissa om jag blev avundsjuk. Precis vad jag vill också. Han berättade att han hade börjat på gym 3 dag/vecka.

JAPP, nu ska jag också börja. Fast jag smygstartar med 1 gång/vecka. Nu j-vlar, jag är så på nu. Nu ska det ske.

Jag tycker även Fred behöver gå på gym, dock inte för att förlora några kilon utan för att träna sin rygg. Han hade problem med ryggen för ett tag sen, skillnaden då mot nu var att då var han anställd. Nu får han INTE få rygg problem.

Sagt och gjort. Jag ringde till en granne och på onsdag blir Fred upplockad och ska iväg på sitt första gym-pass. Karlarna ena dagen…

Å på torsdag är det MIN TUR. Då åker jag med grannfrun. Jag riktigt längtar. Jag önskar så att jag skulle kunna lära mig att tycka om träning.

Nu har jag precis tagit en kopp kaffe och min allra allra sista muffins, för ett tag iaf.

Är det något jag har lite svårt för så är det att “ställa upp” på kort och att sen faktiskt lägga ut det. Fattar inte att jag gör det egentligen, men ska det nu ske så ska det.

Jag riktigt älskar den här vita koftan jag har på mig, den är från Bondelid och den blev genast en favorit å kommer så vara i vår.MEN det skulle vara så mycket bättre om jag kunde ha ett par jeans till. Jag längtar så efter ett par nytvättade stela tighta jeans.

Mitt första mål får bli att först och främst bli av med dom sista gravid-kilona, sen hade jag tänkt ytterligare några kg.

Slöaste dan på länge

I morse tog jag in hästarna, hovis skulle komma.

Sen åt vi frukost. Å det är i princip det jag gjort idag.

Frukosten är det enda jag lyckats förändra. Jag intalar mig att man inte kan förändra allt på en gång. Nyttigare mat/fika och motion får vi ta senare. Fattar inte, jag hade sån motivation – tyckte jag – så bara försvann den.

Iaf så kom hovis, han fick av en sko sen snurrade det till rejält. Han fick komma in och vi började med kaffe, efter 2 timmar inne i vårat kök va han fortfarande yr, så vi fick skjutsa hem honom.

Han hade fått sig en knock av en häst igår och det var nog det som “satt kvar”.

Sen har vi bara varit. Vi har inte gjort nått, absolut inget. En riktigt tråkig dag, jag orkar inte ens plocka och tvätta eller dammsuga allt som jag hade tänkt gjort idag.

Å nu sitter vi och funderar på mat till kvällen, ingen orkar vare sig laga eller åka och handla.

Vilken slö dag, i morgon får det INTE bli så här.

Här kommer iaf en bild på en som inte är slö

Hon är helt makalös denna katt, ibland riktigt rolig och ibland riktigt jobbig. Efter lekstunderna ligger hon på fällen framför kaminen, då e hon söt.

Nej, rycka upp mig. En dusch och lite smink till kvällen så kanske man känner sig lite piggare och gladare. Det e ju ändå lördag

Hon står!

Lilla Lova. Hon har ju liksom varit våren lilla bebis ganska länge.

Å nu händer det grejer hela tiden. Helt plötsligt bara stog hon mot soffbordet.

Bildbeviset blev en aning suddigt. Jag fick som lite bråttom och panik på samma gång. Samtidigt som jag ville föreviga det hela va jag ju lite rädd att hon skulle hinna nå ljuset på bordet.

Nu räknar vi med att hon börjar äta mat också

Published with Blogger-droid v2.0.1

Varför ska det vara så svårt

I dag va dagen, då alla barn (utom Lova så klart) va tillbaka på sina platser.

Isak sa: Mamma, då får du bara ett barn hemma.

Ja, det fick jag och det va då som tanken va att jag skulle ta tag i det där med promenader. Å vad vaknar man till för väder?

REGN och ISGATA. Promenader, nej tack!

Jag har bestämt mig, nu ska kilona bort. Jag har börjat så sakta med det där småätandet, riktigt duktig har jag varit. Tills nu.

Bara för att vädret va skit och jag inte kom ut på min tänkte långpromenad, så bara helt plötsligt får jag för mig att jag ska baka chokladmuffins, halv nio.

Som i halv nio på kvällen!

Så har jag smällt i mig 2 st också. Samtidigt som jag tittar på slutvägningen på Biggest Loser.

Varför ska det vara så svårt?

Rumphasande Lova

 

När Emilia va liten så ålade hon sig fram redan när hon va 6 månader. Nu ska man ju inte jämföra. Men det GÖR man ju.

Lova har liksom inte velat, hon har hängt på min höft och inte riktigt velat vara på golvet. Men när vi var hos farmor och farfar och åt på annandagen så pratade vi just om att vi hade satt henne på golvet och en stund senare var hon en liten liten bit bort.

Hur hon gjorde visste vi inte.

Men nu har hon hunnit få in tekniken riktigt bra. Hon kryper inte men hon liksom hasar på rumpan, å nu går det ganska fort. Platsen där kattmaten står är absolut roligast.

Inte äter hon någe speciellt bättre än heller men en liten pula kattmat är visst inte äckligt. En dag såg jag att hon hade något i munnen. Jag petade runt lite och ut kom en liten kattmatspula. Usch!

Tänkte jag skulle filma när hon hasar sig fram och då va kattmaten väldigt bra att ha.

Lova rumphasar

 

Så igår kom även ytterligare ett framsteg. Hon gjorde tecknet för hund! Mamman e överlycklig och jätte stolt. Jag tyckte jag anade tecknet redan den 29/11 men igår så va det såå tydligt när vi tittade på Prins.

Jag tror även Filip blir glad om den där lilla bebis helt plötsligt börjar göra tecken som han känner igen.

Igår upptäckte vi också 3! nya tänder på Lova. Ja, så är det med 4:an, man bara upptäcker dom, man letar liksom inte efter dom.

Annars idag har vi hunnit med Akademiska och ögon med Filip, han va väldigt duktig idag, tyckte han själv! Han gjorde tecknet för bra hela tiden. Men han va faktiskt lite duktig idag. Ögon är annars en mycket hatad avdelning av Filip

Dagens tips

Får bli en ganska ny sida, som jag kommer läsa iaf.

Förut hade ju Johanna och jag en sida ihop, den finns visserligen fortfarande, men vill man läsa mera om bara Johanna och hennes vardag så ska man klicka på den här länken: http://vardagenhosmej.blogspot.com/

Slut på vintervilan

 

Nu är det vardagsliv som gäller igen. Jag tycker det är skönt måste jag säga.

Emilia och jag har också återupptagit ridningen, efter en mycket välbehövlig viloperiod. Tror även hästarna uppskattar det, en glad matte = en glad häst.

Lördag och söndag har vi tagit förmiddags turer och det är det absolut bästa tycker jag, gillar inte riktigt pannlampe tiden, ibland, bara ibland kan det vara mysigt.

Iaf idag så passade vi på medan Fred var hemma på lunch att ta en dagstur igen. Emilia frågade om hon fick ta Randver idag, visst fick hon det.

Jag har blivit imponerad av henne förut å idag va inget undantag. Jag har både sett och fått erfara hur det är att sitta upp på Randver. Han står liksom inte riktigt still, tar han inte flera steg så rör han allt lite på sig, vill liksom iväg direkt.

Emilia hoppade upp, å han stod på millimetern still. Blick stilla liksom. Hon behövde hoppa av och rätta till stiglädren, återigen skulle hon upp. Jag tänkte för mig själv, nu ska vi se.

Vad händer? Hästen står blick stilla, igen!!

Då va jag tvungen att fråga vad/hur hon gjorde. Självklart är jag ju mamma och tycker hon är väldigt duktig men jag tror också (vill tro) att det på något sätt ger resultat det hon gör med hästarna.

När vi har ridit så ställer vi dom ofta i boxen för lite godis medan jag hastar in till Lova. Det varierar från dag till dag hur länge jag är inne, beror som på hur tuttig hon är, JA hon tuttar än.

Iaf så brukar Emilia hinna en del där ute. Hon berättar ofta hur hon gjort med dom inne i boxen. Gått hit och dit och hur hon ska (får) hästen att stanna/följa/lyssna.

Även fast vi nu haft en liten vintervila så funkade samma saker nu me. Kul.

Idag hade vi till och med riktigt roligt när vi red. Jag försökte filma Emilia när hon töltade JÄTTE fint på Randis samtidigt som jag själv red.

Väldigt kallt om handen blev det, så filmen blev kort och lite skumpig och självklart töltade han inte lika fint som innan. Men jag bjuder på den ändå, bara för att det va så kul.

Emilia och Randver töltar

Jag har till och med hunnit med en promenad med vagn och hund, nu jäklar ska jag komma igång. Vintervilan är S L U T ! ! ! Bara snön och längdskidorna som jag saknar.

Julen 2011

 

Vi tjuvstartade ju lite den 23:e

                              

                                                    Sedvanlig gröt!

   

    Spännande klappar under granen                           Lova fick en fin pulka

Julafton!

Julen 2011 Visa bildspel HÄMTA ALLA

Äntligen

I måndags va det äntligen dags. Gipset åkte av!

Han fick även en välbehövlig tvätt av sina ben och fötter.

Han låg still hela tiden, ända till tvätten va klar, då ville han ner på golvet.

Har jag hört! Jag fick nämligen gå ut ur rummet med Isak, han blev alldeles likblek och kräktes en skvätt. Blev nog lite för mkt och när han såg såren....

Visserligen e dom fina nu, men innan tvätt såg det lite läbbigt ut.

Däremot har stackarn jätte ont i fötterna nu, han går som om han gick på vassa stenar.

Å idag hoppas hoppas jag att min nya dator kommer hem, så jag kan få in lite bilder från jul.

Annars längtar vi (ev bara jag) till vardagen igen. Herregud, dom sover hur länge som helst å Emilia e inte ens strött mitt i natten när jag vill gå och lägga mig.

Så ska det bli bättring med promenader också.

Tomt är det iaf här hemma. Ingen som blir sådär jätte glad när man kommer ner på mornarna. Det e tyst också. Bamse hördes liksom. Man tittar ut i öppningen vid köket flera gånger på en dag, men han ligger inte där.

Tror nästan Prins blev lite deprimerad också.

Idag ska vi försöka hitta på nått, känns som att ALLA gör det, varje litet lov ska det göras nått,vi e lite dåliga på sånt, å troligtvis pratas det om i skolan sen vad alla gjort.

Published with Blogger-droid v2.0.1