Igår när Emilia kom hem så såg jag att hon liksom gömde nått.
Vad har du? Frågade jag
Inget! Fick jag till svar
Så gick det en halv minut
Äh, ja orkar inte vänta. Det är till dig.
Det va tänkt som en julklapp, men hon kunde inte riktigt hålla sig.
En jätte fin lykta som hon hade gjort på juniorerna. Jag blev jätte glad.
Annars tycker jag mest att jag är lite nere, sur och tvär just nu. Känner inte riktigt igen mig själv.
Va tråkigt det är när man känner sig som lite elak när man absolut inte vill det. Men jag hoppas och tror att det snart ska vända. OM jag bara kunde få min lilla häst såld, då skulle en stor sten falla och det skulle kännas mycket bättre.
Tyvärr kan han inte vara kvar då jag varken har tid eller ork för honom, utan vi har istället våran "lilla vita" Aska kvar och får så mera tid för henne.
Jag har försökt med det mesta, annons, mun-mot-mun prat och har haft några här. Har även provat med han där uppe, men jag vet inte, han verkar inte lyssna, jag kanske svär för mycket för hans smak...
Så nu återstår bara tomten, snälla tomten jag önskar mig en köpare till min häst. Jag kan gärna tänka mig att den klappen kommer 2 månader innan jul, det gör absolut ingenting.
Å huruvida jag e snäll eller inte, ja jag vet inte. Va e att vara snäll egentligen? Att va snäll mot andra å själv må dåligt eller att kanske säga ifrån (vad man egentligen tycker) och själv må bra.
En tolkningsfråga. Ja har iaf varit snäll idag, Emilia hade inte något med sig till skolan att äta, å då rycker mamma ut, ett äpple och en nybakt smörgås.
Så tomten, det måste väl ändå berättiga till en julklapp i form av en köpare.
Nu ska jag rycka upp mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar