Att alltid lyckas

Tidigt tidigt i morse ringde klockan. Närmare bestämt kl. 04.00
Fred och jag ska till Göteborg.
Trötta sitter vi på tåget och slumrar, jag även med musik i öronen.
När jag plötsligt vaknar till av att en man/kille håller på att baxa upp en resväska över oss, på hyllan liksom.  När jag plötsligt får se att:

Det e våran väska!

Den rullade iväg säger killen.

Jag tittar först på Fred som fortfarande sover och ska sen yrvaken med musik i öronen försöka säga TACK.
Det e bara det att med musiken på så mera skriker jag Tack.

Några framför vänder sig om....

Jag försöker nu verkligen somna om så jag ska slippa sitta här och hålla igen skäms-skrattet som bara vill fram

Jo då annars är det bra och vi sett fram emot resan.