Hej, ja heter Filip

Ja e 9 år och går i trean. Ja e en glad kille som kan bli skrikarg när jag inte får som jag vill.

Jag älskar att titta på tv, spela nintendo och dator, sen gillar jag att busa med lillebror Isak. Ibland vill jag även krypa upp och sitta nära min storasyster Emilia när hon tittar på tv, fast oftast får jag bara sitta ett tag för jag tycker om att dra i hennes långa hår.

Idag e en sån där dag när det gick upp för min mamma att jag har ett syndrom, Jacobsen syndrom.
Å bara för jag hade gått ner nått kilo. Herre gud, hon pratar ju jämt om att gå ner nått kilo.

Det började med att jag hade två tider i Uppsala idag, mamma och jag åkte. Ja, den där bebisen va me också.

Min dr, som mamma har tyckt om, just för att han faktiskt är professor i genetik å kan så mycket, har gått i pension.
Så idag skulle jag få träffa den nya. Mamma berättade jätte mycket om mig och hon antecknade och ville sen undersöka mig, så som att lyssna på hjärta, lungor, titta i öron och ögon.
Jag HATAR sånt, så mamma fick hålla fast mig.

Jag blev jätte glad när hon va klar, då vinkade jag och trodde jag fick gå.

Men så hade jag ju gått ner lite och mamma fick med sig någon sorts näringsdryck. Hon kan ju glömma att jag tänker dricka den!
Visserligen va inte dietisten så otrolig över vikten eftersom jag har blivit lång, men eftersom jag inte äter varken frukt eller grönt så skulle visst den där drycken va bra för mig.

Nu e vi hemma igen och jag e ledig från skolan, så nu ska jag titta på tv medans mamma gör lunch, det skulle visst bli grädde...

Published with Blogger-droid v1.7.4