Premiär, jubileum och kvällspromenad

 

I tisdags hade vi delar av Familjen L här, en kombinerad nytta med nöje visit. Alltid lika trevligt.

Lova och Tuva

När vi senare på dagen väntade hem Filip så kände jag att nu var det nog dags. Vi gick ut och Lova fick premiära i sandlådan

När vi ändå va ute va det lika bra å testa gräset också

Sen kom taxin med Fille och vi kände oss klara ute.

Behöver jag säga att jag gillar att vara INNE

Påsklov har det hunnit bli också, snart har ju hela lovet även varit. En dag följde Emilia med Ida med familj till Uppsala och Gränby. Tror hon tyckte det va kul, 2 kassar med hem och pank, nästan lite minus då hon fått låna lite av Johanna. Hon får nog inte åka iväg för ofta……

Själv har jag idag äntligen kostat på mig ett par byxor. Egentligen vill jag inte, är ju inte riktigt den storlek jag vill ha, men ska väl ändå vara glad att jag nu ÄNTLIGEN tappar mamma-byxorna även med skärp. Ett par stretch jeans blev det och efter endast 30 min hemma så kom jag på varför jag inte gillar stretch jeans, dom är nu nästan 1 stl för stora.

Jag längtar så ända in i norden efter ett par stela tighta jeans. Väl hemma så möttes vi av ett antal påskägg, jäkla påskhare! Fast å andra sidan så passar snart mina nya STRETCH jeans igen.

Annars idag så firar vi lite här. I dag har nämligen Fred och jag varit ihop/tillsammans (känt varandra kan man ju också säga eftersom vi gick från typ noll till hundra på en gång) i hela 16 år! Herre gud, hur gick det till, jag vill bestämt tro att jag fyllde 23 för en vecka sen.

Å det firar vi må ni tro. Jag sitter här vid datorn och Fred tittar på hockey. Det är visst en väldigt viktig match. Nyss fick jag också höra att rätt lag visst vann.

Idag vid 18-tiden fick vi veta att det satt en STOR fågel på sjön här utanför. Vi rusade ut med kameran i högsta hugg. Herre jösses vilken fågel, det va någe makalöst.

En ROVFÅGEL, jag har aldrig sett dom så nära. Emilia knäppte några kort och det va då vi upptäckte att ett större objektiv vore önskvärt. Vi såg den på ungefär 50 meter. Det va riktigt häftigt, gick in och googlade och vi såg då att det var en Havsörn vi sett.

 Nu ser man ju ganska dåligt på bilden, men den satt på isen när vi kom ut.

Efter maten gick vi ut på en liten promenad, jag Emilia och Isak. Vi hoppades få se den igen. Det ända vi såg va först 1 and sen 1 till, då sa jag änder. Då började Isak ropa på dom:

“Kom då ändorna”

Emilia hade kameran med sig så jag tyckte hon kunde zooma in en gammal båt. Då sa Emilia:

“Det är en sån där änka va? Eller vad heter det”?

EKA heter det. Emilia är alltså min 12-åriga dotter…

Eftersom vi nu va så insnöade på fåglar så började Isak berätta om en fågel han hade sett igår, jag förstod inte riktigt. Då förklarade han så här:

“Jo, men den som pippar nu, den såg jag.”

Vi hade ganska kul på våran kvällspromenad

Glad Påsk!