tisdag 11 oktober 2011

Omplåstrad och klar

Jösses vilken morgon det blev.
I går när Emilia och jag skulle ta in hästarna så råkade Bangsi bita mig.
AJ AJ va ont det gjorde, men blev liksom inge stort.
Vi red och allt gick bra.

Så i morse, aj så ont det gjorde. Undrar om folk tänker på hur mkt man använder sitt vänstra pekfinger.
Bara å byta blöja på Lova va svårt.
Så började jag fundera på det här med stelkrampsspruta. Ja vet knappt va det e, bara att man tar det.

Så då fick det bli ett litet sms till syster Johanna. Jo, stelkramp vore bra å ta. Tänk så bra att jag har henne.

Ringde vårdcentralen och hon skulle börja räkna hur gammal jag var och när jag sist fick, kanske i 5:an sa jag.
Så sa jag ju hur tafflig jag var nu med pekfingret å allt.
Är det i fingret? Sa hon. Då ska du komma idag, kan du komma till halv tio?

Jag fick nästan kasta in Isak på dagis. Lite jobbigt men får väl förklara när jag hämtar han.

Iaf fick jag träffa en dr som va mer intresserad av hästarna än själva bitandet.
Hon hade häst hon också och tyckte minsann att höll man på med hästar så skulle stelkramp tas. Det va dom små såren som va värst.

Passade på att ta prover också när jag ändå vad där, sen sprutan.
Då frågade människan, fick du penicillin också? Nej, hon tittade ju inte ens på såret men det skulle läggas om.
Så nu ser det verkligen ut som om hela fingret höll på att bitas av, riktigt så illa va det ju inte.

Lova va vid det här laget GANSKA missnöjd men en snabbis på apoteket skulle väl gå.

Jo tjena. Hur många har varit på apoteket en snabbis? Herre jösses, trodde jag skulle bli galen. Va där inne minst 45 min. Nä dom tabletterna finns inte å går inte å beställa.
Skulle få grejer till Filip också, jo dom hade kommit i morse, skulle bara packas upp.
Medans hon gjorde det va jag tvungen att mata min fruktansvärt skrikarga lilla bebis.
Oj, då. Hon hade visst råkat godkänt en leverans som inte hade kommit, så det såg bara ut som om det hade kommit.

Så två recept blev kvar där, hon skulle försöka få ordning på det. Mm, vi får väl se liksom. Så känns det.
Ja, va blev det du skulle ha nu då, säger hon.
Där står jag med mitt jätte finger och pekar på alsolspriten.

NU e vi hemma, ska försöka städa undan allt från i morse, vi försov oss nämligen också....
Published with Blogger-droid v1.7.4

5 kommentarer:

  1. Men HerreGud vilken röra. Och som jag alltid har sagt - hästar är opålitliga!!!

    Mother

    SvaraRadera
  2. Det va faktiskt inte hans fel. Jag råkade stoppa in mitt finger i hans mun samtidigt som han tuggade hö....

    SvaraRadera
  3. Ja de e väl så att man ska se de positiva, fingret är ju kvar;-)Vilken tur att han inet tugga till ordentligt, de hade inte varit kul....

    SvaraRadera
  4. Det va verkligen tur. Annars hade du fått tagit hand om både mig och hästarna...

    SvaraRadera
  5. De hade jag gjort! Men usch då man verkligen tänker ett steg längre att du kunnat vart utan ett finger är det otäckt..

    SvaraRadera