söndag 16 december 2012

Julshopping

Stod på schemat igår. Fred och jag skulle åka, SJÄLVA, barnen va på lite olika ställen.
Som alltid i denna familj så ska det ju så klart hända nått. Vi skulle åka före nio för att hinna placera ut barnen. Å i ett väldigt kort litet obevakat ögonblick så lyckas Lova få tag i min lilla rese-dosett med tabletter. Ett tu tre, så hade hon öppnat den och knaprat i sig en järntablett.

Fort i med massa vatten i ungen, det är ju väldigt noga att dom alla sväljas hela annars kan man få sår i munnen, står det. Bestämde mig ganska tidigt för att inte googla, googlar man e man ju liksom döende oavsett. Dock tänkte jag att på FASS. se kan jag ju läsa.
Där stod, håll borta från barn då dom kan orsaka förgiftning. Typ.

Ja, så det va ju bara att ringa 1177. Jag sa till Fred att vi nog skulle få handla i Uppsala istället. Tjejen kopplade mig till giftinformationscentralen. Fick prata med en som lugnade mig ganska omgående med att en tablett orsakade inte förgiftning.

TACK!!!! Dock kunde hon få lite ont i magen och ev kräkas. Inget av det hade märkts och hon och Filip hade det jätte bra hos mormor och Kalle.

Så, den där "sämsta mamman" jag skrev om för något tag sen. Hon dök alltså upp igår med.  Fan, rent ut sagt, va snabba dom små liven är. Men man kanske kan tycka att en som har fyra barn borde veta det. Men då kan jag berätta att jag har aldrig haft ett barn som Lova. Den ungen är väldigt olik sina syskon, hon e överallt och framför allt PÅ allt. Hon ritar överallt och även där PÅ allt. Men hon e ganska söt.

Så, strax efter nio kom vi iväg. Vi fick mycket uträttat och va inte hemma igen förrän efter kl. 18.
Men blev vi klara? Nej tyvärr, så det blir Uppsala i veckan.
När vi pausade och fikade och satt och diskuterade vad vi köpt och till vem vi köpt så insåg vi hur enkelt det skulle varit med låt oss säga ett barn. Men vi kom fort fram till att vi tyckte det det här passar oss rätt bra.

Idag blir det bara till att skrota hemma och börja ta tag i städningen, den har tyvärr blivit lite eftersatt ett tag.

Å nu har mitt vilddjur somnat här bredvid mig.

2 kommentarer:

  1. Hej Linda. Det du skriver om ditt lilla "vilddjur" stämmer så bra in på mitt "lilla minimonster" som jag har här hemma. Men jag håller med dig även om dom lever om och är som en hel liten dagisgrupp så är det ingenting som man skulle vilja vara utan. Men tänk va bra ifall dom kunde dela med sig lite av sin energi. Oj oj då skulle man få mycket gjort...:) Mvh Camilla Nordin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! En hel armé känns det som ibland, skulle också behöva lite av den energin. Vi kan inte annat än skratta åt henne. Känns bra att höra att det finns fler monster :-)

      Radera